Ännu ett nytt år och en ny dagbok full med oskrivna blad.

Efter ett par veckor med grått och dystert väder kom så vintern till våra trakter under senare delen av januari. Snöskottning har aldrig tillhört mina favoritjobb och är det ännu mindre så nu för tiden. Försöker jobba i en takt som passar min skröpliga lekamen men det är svårt, vill fortfarande tro att jag är 35………..

Strax efter helgerna får jag brev från en systerdotter som upplevt en mycket otrevlig händelse. När hon skulle hämta in morgontidningen halkade hon på en is fläck och bröt ett ben. Ensam hemma kunde hon dock hasa sig tillbaka in och nå en telefon för att kalla på ambulans. Det gick inte alls bra, hon blev uppmanad att i stället ringa efter en taxi! Ingen taxi kom, hon försöker att få en ambulans igen, får återigen samma svar, ring efter en taxi! Först när hon, helt desperat, ringde en tredje gång, skickades en ambulans och hon blev omhändertagen efter två timmar på hallgolvet!

Att hon sedan, efter blivit undersökt på ett sjukhus, blev transporterad till ett annat och där måste vänta mycket mer än ett dygn på behandling är ju numera regel än undantag.
Händelsen blev uppmärksammad i lokaltidningen, en person i landstingsledningen som yttrade sig tyckte det var bra att få veta vad som hänt ”så vi kan bli bättre”. Kan det betyda att han tyckte det var ”bra” nu? Det heter ju ”bra, bättre, bäst”
Och jag som trott vårt landsting vara ett skräckexempel när det gäller att skyffla runt folk i liknande fall.

På ”sjukdomsfronten” händer för min egen del inte så mycket dessa dagar.
Förhoppningsvis arbetar den radioaktiva joden på att få de fyra tumörerna i min kropp att förintas
Kroppsligt känner jag mig varken bättre eller sämre, humöret är, om inte i topp, ändå jämnt och bra tycker jag själv. Hoppas min omgivning upplever mig på liknande sätt.
Det som är näst mest besvärande är att jag efter de två sköldkörteloperationerna ibland låter som en kastrat på rösten. Går dock att leva med…………

Dagen före julafton lämnade jag blodprover för analys, den 3e januari är det dags för ännu en omgång. Snart nog kommer en kallelse från Majdoc på Onkologen US till ett möte den 2a februari.
Majdoc berättade om resultaten från de blodprover jag lämnat för analys. Det senaste provet på ämnesomsättningen visade ett något försämrat värde, kanske måste dosen Levaxin ökas något. Ytterligare ett prov bör dock kollas innan vi ändrar något. Hon berättade också om ett ämne, thyreoglobulin, i blodet som ingen talat om tidigare.

Thyreoglobulin bildas av sköldkörtelceller och av vissa tumörceller utgångna från sköld- körteln. Är sköldkörteln bortopererad ska det analyserade värdet ligga på ett (1) eller mindre om tumören inte är spridd.
I mitt blod uppmättes ämnet till ett värde på 2670 före radionjod behandlingen. Låter i mina öron som oerhört mycket, är i sanning tacksam att ingen berättade detta för mig!
Majdoc hade emellertid härvidlag ett mycket positivt besked att ge, nivån på thyreoglobulin i blodet var nu efter behandlingen nere på sju (7), en mycket mer sympatisk siffra! Som förhoppningsvis ska sjunka ytterligare till nästa kontroll.

Vi talar också om nästa scanning, den ska ske efter sex månader efter behandlingen, i mitt fall då i april månad. Denna undersökning sker på US Nukleär medicin.
Efter att Majdoc känt på framsidan av halsen, föranledde ingen kommentar, och lyssnat på lungorna, låter bra, får jag en remiss till ytterligare blodprovstagning och vi är färdiga för denna gång. Jag upplevde besöket hos Majdoc som positivt!

Planen var att besöka vårdcentralen för att lämna blod prover följande dag. Föga förvånande kom jag ihåg detta först efter det att jag tagit ”ämnesomsättnings- tabletten” och måste därför skjuta på besöket ytterligare en dag. Ingen katastrof hoppas jag………..

Vi är nu inne i mars månads sista vecka och vintern som dröjde länge innan den kom har nu svårt att lämna oss. Den värsta vintern på 25 år säger meteorologen! Tror inte han fabulerar denna gång.
I mitten av mars kom ett högtryck som gav strålande solskensdagar men tyvärr också "svinkalla" nätter, perfekt för den som gillar skid- och pulkaåkning.
Just nu är mina tankar hos bina i sina kupor, det måste snart bli lite varmare i luften samt en solig eftermiddag så de får möjlighet att flyga ut och rensa tarmen, betänk att de inte kunnat "gå på toa" sedan september! Visserligen är deras kroppar byggda för att klara detta men det finns ju gränser.............
Ett visst mått av hopp finnes dock, meteorologen har lovat varmare väder inom kort. Just idag 060327 kommer ett mail från västkusten att bina rensat där.

Ett glädjeämne under vintern var ju OS. Ett "medaljregn" för vår lilla nation som dock resulterade i en träta om vem som skulle äras, förutom då de som utförde tävlingarna. Det visade sig också att nationens "prispengar" tog slut, vem kan man tro ska ha "äran" för detta. Någon måste vara riktigt desperat när man vill "råna" en stackars pizzabagare på 50000 kr, senare prutat till 20000 och till slut ett försök att lägga rabarber på 5000 kr för att han komponerat en OS-pizza. Som väl var grep en vettig människa in och förklarade att så här fick det inte gå till!

Vi får väl tro på en vår även i år, jag fortsätter med mina dagliga promenader och besök på solariet en gång i veckan. Den senaste analysen av blodet visade att ämnesomsättningen inte var riktigt bra så Majdoc sände ett kompletterande recept.
Förra veckan kom kallelsen till Nukleär medicin för en tvådagars undersökning, scintigrafi, den 18-19 maj för att utröna om behandlingen förra året haft avsedd effekt. Underökningen ska föregås av en injektion två dagar innan och ytterligare en injektion dagen före så det blir mycket åkande till US.
Dessutom har ju min dr Ann aviserat att hon vill titta in i min tarm till våren så efter det ha varit lugnt under en 6-månaders period ska det nu hända en del.
Jag är dock både glad och tacksam att inte vara bortglömd!

Update 060525
Våren (försommaren) kom på tillfälligt besök så pass at det var möjligt att vistas ute hela dagen iförd endast shorts, skor och keps. Efter endast ett fåtal dagar var dock åter den "gröna vintern" åter över oss, lågtrycken väller in från sydväst. Värmen han dock att sätta igång växtligheten, gräsmattorna grönskar och måste klippas, ogräset frodas och måste rensas bort. Har fått ner lite potatis och andra fröer i trädgårdslandet men utan värme blir den växtligheten dålig.
Allt är inte negativt, Den tidiga grönskan i naturen är skön att skåda.
Bina då? Jo de satte också fart under "värmeböljan", de flög flitigt under dagens ljusa timmar, drottningen accelererade läggandet av ägg för att få upp antalet individer i kupan. Nu blommar rapsen, träden och buskarna till ingen nytta när flygvädret uteblir. Risken är att kuporna blir överbefolkade, eftersom inga bin dör ute på fälten, och bina blir svärmlystna.
Har nu sex samhällen kvar som jag ska försöka sköta denna säsong. Kuporna står bra till, det går att köra bilen ända intill och slippa bära tunga skattlådor en lång väg.

När så is och snö har försvunnit kan man ändå hålla sig inomhus ett par veckor och följa vårt ishockeyns VM-turneringen. Och till slut se våra gossar bli guld- medaljörer. Och göra idrottshistoria på köpet, första lag som någonsin vunnit de två stora turneringarna, OS och VM under en och samma säsong. Starkt gjort!

Så till ämnet. Förra veckan (v20) var det dags för den tidigare nämnda under- sökningen. Tisdag och onsdag till provtagning och förberedelse på onkologen- isotopen där syster Karin var en ny bekantskap. Syster Karin nummer två i mitt liv, sedan tidigare har jag en biologisk syster Karin nämligen.
Hon daskade in sprutorna i en av mina magra skinkor, väldigt noga med att tiden för sprutan dag två var samma som för sprutan dag ett.
Torsdag än en gång till provtagningen och sedan direkt till Nukleär Medicin för "undersökning 123" som någon kallade den, annars scintigrafi. Isotop123 sprutas in i blodet, får verka i tre timmar innan Gammakameran kan registrera den eventuella förekomsten av tumörer. Exakt samma som gjordes förra hösten.

Det visade sig att den kamera jag var inbokad på hade havererat vid prov- körningen 1 timma innan jag anlände vid c:a 0815. Man kunde inte få igång maskinen och innan dom visste mera om hur stort felet var ville dom inte spruta in min isotop. Vänta 1 1/2 timme, sedan besked att jag kunde gå en sväng och komma åter kl. 12.
Fortfarande funkar inte kameran och sköterskan/teknikern Helene säger att dagens undersökning skippas för min del och vi nöjer oss med att ta morgondagens bilder (min undersökning sträckte sig ju över två dagar). Detta verkar skumt säger jag till henne, jag har förberetts för denna undersökning i två dagar, jättenoga med tiderna, och nu verkar det inte vara så noga längre! Jag var trött, van som jag är att lägga mig att sova vid kl.12, såg en säng i korridoren där jag lade mej och drog för draperiet.
Den goda Helene tänkte tydligen till och efter bara en stund kom hon och ”störde mej”, berättade att hon talat med min remitterande läkare och sa att ”nu vet vi vad vi gör”! Du får din spruta med isotopen nu och kan åka hem, i morgon bitti måste du vara här 0730 för att ta de bilder som din doktor absolut måste ha för att kunna bedöma tillståndet.

Nästa morgon kom en taxi och hämtade mej och såg till att jag var där jag skulle vara i rätt tid. Helene väntade med en slurk citronsaft att skölja munnen, följt av ett par muggar vatten och inom kort låg jag i kameran och efter ett par timmar var det hela över.
Det var en vecka det, på US kl. 8 varje morgon, jag som numera inte brukar vara påklädd ens vid den tiden! Nu återstår bara att vänta på resultatet av under- sökningen……..

060628.
Idag har jag varit hos Dr. Ann på lasarettet i Motala. Huvudsyftet var att under- söka tarmen inifrån med Sigmoideoskopi. Denna gång förlöpte det hela på ett alldeles utmärkt sätt till skillnad från senast vi försökte, strax före jul 04. Dock hade det misslyckandet, som vi sett, positiva följder.................

I ett brev förklarar Majdoc att hon var nöjd med resultatet av "undersökning 123" på US nukleär medicin. Glädjande nog var flertalet av de jodupptagande metastaserna försvunna, återstår endast ett par små tumörer i skelettet.
Vidare har hon varit i kontakt med min Dr. Ann i Motala som i fortsättningen kommer att hålla koll på sköldkörtelcancern medelst regelbundna blodprover och datortomografiundersökningar.
Jag sänder ett mail för att tacka den duktiga och trevliga "Majdoc" på onkologen US för god vård och vänligt bemötande.

Ungefär samtidigt kom två brev från LiM, ett från Dr. Ann där hon bekräftade kontakten från US och att hon avsåg att inom kort kalla mig till undersökning av tarmen. Det andra från hennes sköterska som önskade mig välkommen för en sigmoideoskopi-undersökning den 28 juni!
Så igår var det åter dags att sätta igång med tarmrensning, ingen fast föda på hela dagen men i gengäld massor med dryck.
Undersökningen idag gick som sagt mycket bra med assistans av syster "noname", en till synes pigg och alert dam. Till min stora och oförställda glädje kunde Dr. Ann meddela att inga som helst förändringar eller konstigheter fanns att se i tarmen.

Som vanligt hade vi en pratstund innan vi skildes, Dr. Ann var väl förtrogen med allt som gjorts på onkologen, hade fått sig tillsänt provresultat etc. från Majdoc.
Hon kunde berätta att värdet på thyreoglobulin, som ju förra året låg på 2670 för att strax efter behandlingen sjunka till 7, nu låg på 16, vilket måste anses som acceptabelt i dagsläget.
Vidare berättade hon att nästa undersökning (kontroll), bestående av blodprover och skiktröntgen, kommer att ske i augusti.
Jag har funderat en del på hur min enda njure kan må. Min kropp producerar ett minimum av urin eftersom det mesta av vätskan jag intar försvinner ut genom ändtarmen. Har inte känt några som helst besvär från njurtrakten, det är bara tankar jag haft. Dr. Ann lovade att i remissen till Lab. ta med även ett prov för analys av njurens status.
Avslutningsvis behövde jag en receptförnyelse på Behepan, fick också med en remiss till lab för ett av blodproven, undrar varför inte allt kan gå via dator och webben?
Motala lasarett stod inte att känna igen efter c:a 1,5 år, hoppas förändringarna är till det bättre.
Det var dock mycket trevligt att träffa Dr. Ann igen.

Resten då? Det som inte har med sjukdom och elände att göra!
Efter den där första sommar veckan kom åter en lång period av kyla och regn innan nästa värmebölja infann sig. Tropisk värme i ungefär två veckor! Rapsen blommade fortfarande så bina hade möjlighet att dra in en del nektar till stor glädje för biodlaren. Har hittills slungat en bit över 200 kilo honung från mina få samhällen.
Har också hunnit (orkat) med ett relativt stort arbete på baksidans altan, brutit upp hela däcket, c:a 45 m2, gjort en del förbättringar av underlaget samt åter- ställt däcket i sin helhet. Jobbet var klart till midsommar, jag var mycket nöjd! Efter den långa vintern med mycket stillasittande inomhus var det härligt att ta sig an något rejält, omgivningen tycktes en aning skeptisk men..........
Naturligtvis har jag också petat ner fem kilo sättpotatis liksom sallads-och dillfrön, några tjog plantor av tagetes och astrar. Tio tomatplantor i mitt lilla växthus vill sig inte i år vad det beror på kan jag inte alls förstå, kanske behöver jorden vila eller bytas, ett jobb som jag inte kommer att ens försöka mig på!

Nu har vi åter hemsökts av lågtryck och tunga skyar från "Brittiska öarna". Det har inte gjort så mycket eftersom det har varit mycket TV-tittande igen, denna gång från fotbollens VM-turnering i Tyskland. Vi har lidit oss igenom Sveriges matcher och ingen blev direkt förvånad när de blev utslagna. Pojkarna tycker tydligen själva att dom spelat bra (till skillnad från alla andra) och det kan väl vara så att dom gjorde det dom förmådde men att detta inte räckte till på långa vägar.
Har med stort intresse följt Australiens (Socceroos, som dom kallas hemma i Oz)
lag, tyckte dom gjord riktiga kämpainsatser för att bli utslagna med hjälp av en svag domare som (enligt mitt tycke) dömde en felaktig straffspark. Följande dag inträffade en nästan exakt likadan händelse som INTE gav straffspark!

För övrigt gläds vi åt barnbarnsbarnet Qvintus när han kommer på besök ibland. Han går nu omkring med stadiga steg och är till synes utrustad med ovanligt långa armar som når överallt................
I stort sett tycker jag att den första halvan av 2006 har förlupit väl för mig, det finns all anledning att tro på en god andra halva.

Updaterat 060911
Sommaren återkom de sista dagarna i Juni med varma soliga dagar och "tropiska nätter". Samtidigt som jag njuter i fulla drag av att kunna gå runt i endast shorts, hatt och sandaler hela dagen blir man ständigt påmind om att det varma vädret och frånvaron av regn inte är enbart av godo.
Gräsmattorna blir brunbrända, (visserligen slipper man arbetet med att klippa, en klen tröst ) upp kommer i stället växter (ogräs) man aldrig tidigare skådat!
Bönderna är förstås de som är mest bekymrade över torkan och det börjar talas om nödslakt av kreatur på grund av foderbrist. Dålig potatisskörd kommer att höja kilopriset i affären..........

I mitten av Augusti går vi så "man ur huse" för att hälsa på Alfons som anländer med bil från Skåne. Alfons är en liten vit häst ( de initierade säger att han är en "maxad C-ponny", 139 cm hög) som ska bli Linas tillsammans med mamma Kicki. Han ska installeras i stallet vid den närbelägna ridskolan där Lina till-
bringat all sin fritid de senaste tre åren.
Alfons verkar vara en trevlig bekantskap, duktig i både dressyr och hoppning (sägs det). Det ska dock visa sig att han i vissa situationer kan vara en aning egensinnig..................
Ska bli synnerligen intressant att följa ekipaget i höst.

Linas lillebror Ricky gjorde lagets första mål när höstens första match spelades, bonus utbetalas av morfar........
V.33 är Ricky i ishockeyskola, hämtas varje morgon 06.40 och är sedan borta hela dagen, hårt arbetande får man förmoda.
I samma veva börjar äldsta dotterdottern Sofie att arbeta efter sin barnledighet och lilla Qvintus introduceras på "dagis".
Det händer sannerligen saker i den yngre generationen!

15de Augusti går jag till Vårdcentralen för att lämna blod att analyseras med avseende på thyreoglobulin och även njurens status inför den datortomografi som ska ske den 25e samma månad.
Undersökningen som omfattade buk och bröstkorg beredde inga svårigheter, det var inte ens speciellt svårt att dricka kontrastvätskan.........
Vi var tre personer som satt där och "skålade" i kontrastvätska. Man har inte mer roligt än man gör på sig!

En något spänd väntan vidtog förstås. Vad skulle kameran avslöja och vilka förändringar skulle upptäckas vid analysen av blodproven?
Överenskommelsen med dr. Ann var att hon skulle ringa när hon fått resultaten från röntgen och analyserna av blodproven viket hon gjorde redan veckan efter, den 30de Augusti.
Till min stora och oförställa glädje fanns inga tecken på någon försämring vare sig från datortomografi eller blodanalyser. Det som upptagit mina tankar mest var naturligtvis mängden thyreoglobuliner. Värdet var nu 3,4, alltså ytterligare en nedgång jämfört med förra provet. Mycket upplyftande för själen!
Ett av blodproven hade försvunnit i hanteringen och aldrig nått fram till dr. Ann så jag måste göra ytterligare en tur till vårdcentralen lab, en för mig mycket liten uppoffring i det hela.
Ett i och för sig viktigt prov för att utröna om Levaxin dosen behöver justeras......

I dagarna är det också dags att avsluta bi-och honungsäsongen. Makterna har varit nådiga för biodlarna detta år, det talas om rekordskördar på vissa håll.
Jag har lyckats hålla min numera lilla biodling igång "för egen maskin" hela säsongen men har vid flera tillfällen tänkt "vad bra att jag inte har flera kupor att jobba med". De sex samhällen jag började med har givit väl över 500 kilo av fin honung, dessutom har bigården utökats under sommaren och jag invintrar åtta samhällen i höst. Detta jobb är i det närmaste avslutat, varje samhälle har fått 15 kilo socker och skall förhoppningsvis överleva vintern på detta.

I dagarna pågår också de politiska partiernas röstfiske. Varje dag förekommer dess företrädare i radio och TV flera gånger i någon eller några kanaler. Själv byter jag kanal så fort jag upptäcker att det pratas politik, tycker det är ynkligt att höra dem nedvärdera varandra, eller varandras åsikter. Och många av deras "löften" är inget värda dagen efter valet, eller reducerade till "målsättning". Betänk också alla kostnader för att dessa människor ska få möjlighet att dra sina "ramsor", visserligen bara vart fjärde år, men ändå.........
Om blockpolitiken tycker jag inte, ingen kan inbilla mig att vänsterblockets politik är allena salig- görande, lika lite som högerblockets är det. Man borde kunna regera över gränserna! Tycker det är uppfriskande med några nya partier i årets val.
Har sedan länge haft klart var min röst ska läggas. Har länge sagt att den förste som säger sig vilja göra något åt fastighetsskatten, denna skammens skatt som slår blint och godtyckligt, ska få min röst.

Uppdaterat i mellandagarna.
Hösten blev sedan en av de längsta i mannaminne, den fortgår egentligen ännu i skrivande stund i våra trakter. Under november och december månader står värmerekorden som spön i backen på en del platser i landet. Längst i norr är det förstås vinter på "riktigt".

22ra november går jag till vårdcentralen för dem månatliga dosen av järn. jag ber en doktor att skriva en remiss till lab så att jag kan få blodet kollat. Nästa dag får jag så veta att Hb-värdet ligger på 114, alltså betydligt lägre än vid senast kollen och doktorn säger att han ska ta kontakt och meddela dr Ann om detta.
Snart nog kommer telefon och brev från kirurgmottagningen, syster Barbro sänder remisser för provtagning av blod och avföring.
En av de sista dagarna i november får jag ett brev som talar om att dr. Ann ska ringa mig 061221. Vi har tidigare kommit överens om att det ska vara tillräckligt med ett "möte" per telefon denna gång.
Ett annat tecken på att dr. Ann börjat agera kommer i form av en kallelse till US nukleär medicin för undersökning av skelettet, skelett-scintigrafi, 070112.

I samma veva, en dag i duschen, upptäcker jag en väl tilltagen "knöl" under skinnet alldeles bakom höften, ungefär där "syrrorna" på vårdcentralen satt in sprutorna med järndosen under flera år. Upptäckten gör mig inte glad, jag vet ju att det fortfarande finns ett par metastaser kvar, en av dem lokaliserad (tänker jag) just i de trakter där min "knöl" känns.
Utan att på något sätt gripas av panik börjar jag tycka att jag måste få dr Anns syn på detta och eftersom hon alltid sagt att jag ska ta kontakt om något händer så gör jag det nu. Ber att få byta ut telefontiden mot ett "live" möte om det är möjligt och hon lovar att försöka pussla in mig.
Efter några dagar ringer syster Barbro och meddelar att det finns en ledig tid på förmiddagen samma dag (21/12). Duktiga människor!

När vi träffas berättar dr Ann inledningsvis om de senaste proven: "Något måste varit fel i blodprovet från den 22 nov eller har en stor förbättring skett mycket snabbt, HB är nu 125"! Vidare: "Thyreoglobulinvärdet är 3.5! Och där fanns inga tecken på blod i avföringen"!
De första tyngderna föll från mina skuldror! Måste dock tala om för dr Ann att jag själv sett tydliga blodspår, en "klick" som kommer ut allra sist. OK säger dr Ann, vi ska kolla därbak.
Av med brallorna och upp på undersökningsbritsen.
Dr Ann känner och klämmer på "knölen" och säger att hon inte kan tänka sig att detta har med min cancer att göra. Eftersom jag aldrig sviktat i mitt förtroende för dr Ann så känner jag att den sista och största tyngden rinner av mig. Men som den omtänksamma läkare och människa hon är säger hon: "Med tanke på din historia ska vi i alla fall suga ut ett prov att sända för undersökning".
Hennes teori är tydligen att de många sprutor jag fått genom åren är orsaken till "knölen" och sannerligen, hon visar mig ett par små järnflisor hon fått ut vid provtagningen! Märkligt tycker jag, men inte farligt.

Avslutningsvis undersöker dr Ann det som Magnus Härenstam i sin monolog "Verkmästarn i magen" kallar personalutgången. En något plågsam historia där hon upptäcker en spricka som troligen är orsaken till de blodspår jag upptäckt vid ett fåtal tillfällen. Kanske nio år av ständig diarré satt sina spår........
Jag får med ett recept på en salva som ska kurera sprickan.
Dr Ann är inte helt nöjd med min prostata, jag ska lämna ett blodprov för under-
sökning även av detta.

Trots allt är jag nöjd med besöket, kan inte avstå från att ge både Dr Ann och syster Barbro en kram och en liten julklapp.
Känner mig både privilegierad och mycket tacksam att ha haft dr Ann att ty mig till under åren som gått.

Så går vi då att fira en riktigt grön jul och ett lika grönt nytt år. Den "eviga" snön på Kilimanjaro har försvunnit, isberg stora som Gotland släpper vid polerna, i TV ser vi hur gatorna i någon stad i Jordanien är täckta av ett flera lager tjockt snötäcke.
Tanken svindlar, man undrar vad som ska komma härnäst...........
För egen del kan jag inte tycka annat än att år 2006 har behandlat mig väl.
Det kommer nu att bli en del prover och kontroller ytterligare i början av 2007....

Fortsättning följer.