Själv är jag ganska säker på att det är vi, människorna på planeten Jorden, som har orsakat eländet genom att göra allt vi kan för att förstöra atmosfären. Det talas mycket ett förstört Ozonlager på grund av utsläpp av en mängd skadliga ämnen, ofta nämns också skövlingen av regnskogarna som ett led i förstörelsen. Det står väl alldeles klart att om detta fortgår är det bara en tidsfråga hur länge vår Moder Jord står ut!

Jag lämnar blod för analys på vårdcentralen, resultatet HB=130 är jag nöjd med!

Så kom då kallelsen till röntgen på LiM och efter att återigen svultit och laxerat under ett dygn inställer jag mig för Datortomografi av tjocktarmen den 27 januari.
Undersökningen var inte speciellt svår, av med alla kläder, tarmen fylldes med en gas, 6 liter tror jag det var, det spände en del i buken. En serie foton togs med mig liggande på rygg, mage och på sidan. Slutligen sprutades en kontrastvätska in i armen och det togs ytterligare en serie foton.
Hela undersökningen tog 15-20 minuter och utfördes, som jag upplevde det av duktiga, kompetenta, trevliga människor.

Något negativt var att vänta närmare 3 veckor för att få veta resultatet. Som den obotlige optimist jag är intalade jag mig att "om det varit något allvarligt fel hade jag nog fått besked snabbt".
Nåväl, per brev får jag veta att min doktor kommer att ringa mej.
Dr. Ann börjar med att berätta att tarmarna såg bra ut, inga konstigheter eller förändringar, men...........
det har upptäckts en förändring på ena lungan, bara någon millimeter i diameter. Den syntes inte vid lungröntgen som gjordes senast, troligtvis var det kontrast- medlet som gjorde att den upptäcktes nu, allt enligt doktor Ann, och jag vill gärna tro på henne.

Vi måste titta ytterligare på detta säger hon, vi beställer tid för ytterligare en datortomografi och idag har en kallelse kommit, tid för nästa undersökning är bokad den 3e mars.
Återstår naturligtvis att se vad som kommer ut av detta, jag nöjer mig med att konstatera att om inte "Sigmoidioskåpet" fallerat hade inte dr. Ann sänt mig till datortomografi undersökningen och då hade inte "vad det nu är" upptäckts.

Påsken firas med dotter Kicki inlagd på lasarett. Blev hastigt sjuk och måste akut uppsöka läkare. Efter EKG och röntgen konstaterades att den ena lungan var "penetrerad" och ett dränage monterades för att hjälpa till med läkningen. Hon var således fjättrad till en maskin på lasarettet under fyra dygn medan vi försökte fira påsk utan henne. På tisdagen hämtade Bosse och barnen hem henne för att konvalesera i två veckor. Orsaken till det hela? I stort sett höljt i dunkel, inget hel ovanligt säger läkarna, kan komma spontant. Kan även återkomma!

Av en helt oförutsedd anledning, och eftersom jag inte vill blanda in någon för mej ny läkare, skulle det dröja ända till 7de April innan nästa kontakt med dr. Ann.
Man har konstaterat att "förändringen", som är lokaliserad till vänstra lungans nederdel, är 6 mm i diameter och att ingen ytterligare tillväxt har skett sedan förra undersökningen. Lokaliseringen gör att Dr. Ann är osäker inför nästa steg och säger sig vilja konsultera "lungmedicin" på universitetssjukhuset.
Ska vi gå in och hämta ett prov, ska vi operera, strålar eller cellgift blir kanske för brutala behandlingar för min kropp..........

Vis av tidigare erfarenhet säger jag till Dr. Ann att göra det hon anser bäst för min situation, och så fort som möjligt, min familj är stressad av väntan och ovisshet.

Denna dag intet positivt? Jo, dagen före telefonmötet med Dr. Ann lämnade jag ett blodprov för vårdcentralen att analysera och allt var bra där. HB= 134 och övriga värden normala. Definitivt något att glädjas över.
Endast tre ampuller återstår av "järnet" och jag ber Dr. Ann om ett förnyat recept. Det visar sig att denna medicin inte finns att tillgå längre, vi måste byta till en annan som ska tillföras intravenöst. Det blir krångligare och mera tids- krävande, i stället för att bara dra ner byxorna och få ett stick i skinkan måste en kanyl monteras i armen innan sprutan kan appliceras.
Dr. Ann tycker dock att vi ska minska frekvensen till en gång per månad för en tid framåt och se om det är tillräckligt.

Under tiden har våren kommit, jag åker till bigården en varm eftermiddag och ser en stor mängd bin ute för att rensa tarmen. Snön ligger fortfarande kvar, den är fläckad av mängder av "blaffor" från binas tarmrensning.
Ett vårtecken så gott som något!
Några dagar senare har snön försvunnit och jag byter ut alla kupbottnar smutsade med vinterns nedfall mot rengjorda. Bina kan ju fixa detta själva längre fram men det känns trevligt att ge dem "en hand" men arbetet.

Det som ligger närmast i tiden att se fram emot är att bli "gammelmorfar", idag, 050408, annonserar Sofie att dagen D ska inträffa om tre dagar,SPÄNNANDE!

Dagen D kom och det gick ytterligare 14 dagar innan Sofie åkte till BB för att få födelsearbetet igångsatt, inte heller det hjälpte utan hennes son måste till slut lyftas ut genom ett kejsarsnitt. Ett litet pyre som ska heta Qvintus.

20de April ringer dr. Ann och berättar att hennes konsultation med kollegorna på US har resulterat i att man bestämt att operera och plocka ut "saken" från lungan förutsatt att min kropp klarar av ytterligare en operation. För att utröna detta ska jag undersökas genom arbets-och lugnfunktionsprov.

Snart nog kommer kallelse LiM för att utföra arbetsprovet.
Siv-Britt, en mycket trevlig tjej tar emot mej, lägger mej på en brits och klistrar fast en mängd kablar på min överkropp och kopplar på så sätt samman mej med sin dator. Jag får dra in maximalt med luft i lungorna för att sedan andas ut så hastigt som möjligt genom en cylinder in i ett "mätdon". Sedan äntrar jag cykeln och så bär det iväg. Till en början verkar det vara både medvind och nedförsbacke.............
Men efter någon minut klickar Siv-Britt på sitt tangentbord och motståndet börjar kännas i tramporna, ingen fara dock, allt går bra. Siv-Britt frågar hur det känns i fråga om ansträngning och andfåddhet, hon kollar mitt blodtryck och puls, åter-
vänder till sin dator och ger tangentbordet ännu ett klick och motståndet ökar ytterligare, uppförsbacken blir påtaglig.
Efter ett par liknande varv känns uppförsbacken mycket brant.........
Siv-Britt är ju ingen slavdrivare på något sätt, redan innan jag började sa hon att jag skulle köra det jag mäktade med och sedan säga till. När orken var slut visade det sig att jag cyklat i 8 minuter.

Ytterligare ett klick på tangentbordet och skrivaren skickar ut papper med kurvor på hur min kropp reagerat på cyklingen. sist kommer sammanfattningen, resultaet av arbetsprovet. Siv-Britt förklarar siffrorna för mej och berättar att mitt resultat är 114% av förväntat. Hon gör mej glad, en duktig tjej sannerligen!
Jag ber henne köra ut ett ex. åt mej att ta hem, kanske ramar jag in det!

Följande måndag, det är nu 2dre maj, åker jag till US i Linköping för att göra lungundersökningen s.k. spirometri. Till min stora och oförställda glädje finnes denna gång ett antal lediga parkeringsplatser och i automaten försäkrar jag mej om platsen i tre timmar genom att lägga i en tiokrona. Halleluja!
Jag är ute i god tid och undersökningen ska ta c:a en timme har man sagt.

C:a en kvart före utsatt tid anmäler jag mej i receptionen på Fysiologiska kliniken och behöver bara vänta fem minuter innan en trevlig sköterska som heter Gun tar hand om mej. Hon placerar mej på en stol framför en manick som jag inte ens ska försöka beskriva men som förmodligen ska registrera och bearbeta, omvandla mina in-och utandningar till siffror och diagram.
Jag pustar och blåser i ett munstycke, andas in, blåser ut, håller andan allt enligt Guns direktiv. Av någon anledning låser hon sedan in mej i ett glaskabinett där jag får göra ytterligare ett antal andningsövningar tills dess att Gun är nöjd.

Allt verkar gå bra, jag finner inte undersökningen svår på något vis, och den är snart överstökad. Gun klickar på sin dator och ur printern kommer resultatet av mina övningar. Det ser bra ut säger Gun och jag måste ge henne en liten kram!
Det ser således ut som min kropp ska stå pall för ännu en operation.

Och sannerligen, i posten nästa dag kommer besked att jag är välkommen till Thoraxkirurgen för operation. Detta noteras med största tacksamhet, jag ringer omedelbart till mottagningen för att bekräfta att tiden passar,

I verkligheten passar tiden för denna, det femte ingreppet i min kropp, operation inte alls bra om jag tänker i termer avseende biodlingen. Slutet av maj och början juni är den tid då bina behöver passas, utvidgning, skattlådor, svärmförhindring, varroabekämpning (skära bort drönarceller) är jobb som måste skötas.
Operationen har dock högsta prioritet, kanske kan jag få någon som hjälper mej med bina.

Fortsättning följer förhoppningsvis.