|
För sex år sedan kom Bo Henriksson till Tärnsjö och tillträdde en tjänst i Missionskyrkan. En tjänst som han nu slutar den 31 augusti och han har då upprätthållit den de sista två åren på halvtid i avvaktan på att en efterträdare skulle komma. Efterträdaren Ingalill Norgren presenterades i förra numret av Källan och nu är det dags för Bo Henriksson att blicka tillbaka och framåt. Vad fick du för intryck av Tärnsjö när du kom hit? - Jag har ett positivt intryck av Tärnsjö och kom väldigt snabbt in i bygden. Mitt absolut första intryck av församlingen var att det var gedigna människor som ingav förtroende och jag syftar då på de första jag träffade Gunnar och Kerstin Johansson, Gun och Yngve Johansson och Ing-Britt Stahlén. - De här var de första jag träffade och jag kan säga att listan som faller in i samma kategori med åren blivit lång. - Jag hade nog hjälp av mina barn Rebecka som jobbade på Älvåsa och som sedan gifte sig med en av bygdens söner (Peter Ruuth) och Joel som snabbt tog en plats i fotbollslaget och hävdade sig bra. Även min hustru Anita bidrog genom sitt arbete som kantor. Vad tycker du är positivt efter sex år på orten? - Jag uppskattar det ekumeniska arbetet både tillsammans med Betelkyrkan och inom Noraalliansen. Inom den senare sammanslutningen har vi haft givande samlingar med bra föreläsare och intressanta ämnen men jag kanske tycker att vi skulle kunna utnyttja hemmafolket vid flera tillfällen. Egna pastorer och sångare till exempel. Samarbetet med Betelkyrkan var omfattande redan när jag kom till Tärnsjö och det har på senare år utökats ytterligare vilket jag ser som mycket bra och givande. Konfirmationsundervisningen det senaste året med tillhörande läger i Hemavan var en positiv händelse då jag fick vara med och be med några ungdomar till frälsning. Något mera på det ekumeniska planet? - Jag ser kanske ombildandet av NÖVLM till Mötesplatsen som det mest positiva som hänt. Att en sammanslutning av fem missionsförsamlingar kunde upphöra och en sammanslutning av samtliga frikyrkor inom Heby kommun kunde uppstå. Det mest fantastiska som skett inom denna konstellation är lovsångskonferensen med Bengt Johansson som samlade fullt hus i Missionskyrkan. Ett snabbt kast till idrotten, går det att förena kyrka och idrott? - Jag svarar ett tveklöst ja på den frågan och jag har lärt |
känna många inom idrottsrörelsen och jag
har följt Tärnsjös fotboll både i medgång och i sorg.
Jag hade också förmånen att ha en av fotbollsledarna som gäst på en cafékväll på Älvåsa. - Det viktigaste vi har som uppgift är att nå ungdomen och då måste vi möta dem på deras plan och i det här fallet är det idrottsplanen. Från idrott till politik? Jag har varit politiskt aktiv under en period för Kristdemokraterna och min huvudfråga inom politiken är valfrihet i barnomsorgen. Det måste på något sätt uppvärderas om den ena föräldern stannar hemma med barnen under deras uppväxt. Man skall i vart fall inte straffas ekonomiskt för att man är hemma med barnen. Framtiden? - Jag och Anita kommer att bo kvar i Tärnsjö då vi trivs mycket bra med bygden och då vi har tre barnbarn på orten. Vi har flyttat från pastorsbostaden vid Missionskyrkan till Vintervägen och vi måste säga att vi verkligen uppskattat att bo vid Missionskyrkan. Vi har haft de bästa grannar man kan ha i Walther och Anna Axelzon, både som vänner och kollegor. - I mån av att någon kallar mig så kommer jag att predika vid de tillfällen som ges. Till sist vill jag poängtera att jag haft sex bra år i Tärnsjö med ett gott samarbete med styrelsen och så som jag hittills har fått vandra med Gud skall jag även i fortsättningen hoppas att jag kan gå i takt med honom. Sven Erik Eriksson |
