1963 satte vilkmoborna Levi och Nestor Södergård tillsammans med ritalotbon Ragnar Lerstrand igång med att bygga en väg till Vilkmo. Arbetet skedde helt med handkraft och lite dynamit, och framskred med ett par hundra meter varje sommar. Terrängen var minst sagt besvärlig, och det gällde att ha med sig en stege för att komma upp på de största stenarna som skulle sprängas ur vägen för vägen.
En sträcka var extra besvärlig för att den gick över sank mark, men tack vare ett lyckat samarbete kunde den som skulle muddra Seinälot sund fylla ut den sträckan med sten. 1967 blev vägen färdig och vilkmoborna kunde för första gången ta bilen hem annat än över isen.
Bron är byggd av handkilad sten från en gammal ria i Vörå, med ett lock av trä. Stenarna är lagda på samma sätt som tegelstenarna i en mur, fast utan murbruk. På det sättet fick byggarna en helt lodrät vägg mot vattnet. Konstruktionen har fått stå som modell för flera andra brobyggen.
Bron är viktbegränsad till sex ton, vilket kom som en överraskning för den som kom körande från husfabriken i södra Sverige med 42 ton takpannor till vårt hus. Som väl är var bilen och släpet så långa jämfört med bron, att det nog visade sig gå att köra över ändå. Det blev inte så många ton åt gången som tyngde den stackars bron.
Att vägen är mycket omsorgsfullt (hand)gjord märks bra på vårarna, då vilkmovägen kan ståta med att vara i gott skick medan andra liknande vägar i trakten är, tja... lite leriga.
År 2002 breddade vi vägen, denna gång med grävmaskin, i första hand där sikten var dålig, så nu ryms man bättre att mötas.
På kartan ovan ser du också att några vägar för fritidsbegyggelsens del också har dykt upp på senare tid.